Jag kommer aldrig bli den där smala snygga tjejen killar drömmer om, men kanske kommer det någon gång finns någon som ser mitt inre, min inre skönhet(?), som tycker mina fel och brister kan vara störande men ändå ganska gulliga.. Kanske nån gång, förhoppningsvis någon nån gång..
Jag klagar inte över livet längre, har accepterat att det är som det är.. Ibland är det jobbigt att va ensam, framför allt kvällarna när man sitter ensam hemma, men jag är ganska nöjd med livet ändå faktiskt..
Jobbigast nu är ekonomin, det är rent ut sagt skitjobbigt!! Hatar att behöva leva på gränsen, har så svårt att leva på gränsen, men börjar lära mig mer o mer.. Börjar vänja mig vid tanken på att jag inte har råd att köpa julklappar till alla i familjen, att jag inte har råd att köpa det där täcket jag skulle vilja till Stina, att jag inte har råd att gå ut.. Det är bara så det är, jag är bara såå tacksam att jag har Stina! Hon gör mitt liv så mycket bättre!
OCH som sagt, jag gnäller eller klagar inte! Är tacksam att jag ändå har det så pass bra som jag har det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar